Att acceptera sin nuvarande fysik

vardag

Jag och Toijko tog en sväng upp till Sadeln idag och trots att det ser grått ut på bilderna så var det sjuuukt varmt och helt vindstilla! Jag svettades som en gris haha.

En sak som jag gick och tänkte på medan vi vandrade uppåt är att fan vad det går snabbt att tappa sin styrka och kondition och vad svårt det är att acceptera att man inte är där man vill vara. Efter lite för många veckor av både sjukdom, dåliga kostvanor och lite för länge på latsidan så kan jag säga med säkerhet att jag inte kommer köra Salomon27k i helgen. Det känns så jäkla tråkigt, men både pga att mina lår är lite halvt trasiga för tillfället och att jag inte tränat på senaste tiden så bra, så vet jag att det är rätt beslut.

Jag är verkligen så fruktansvärt taggad på att bli stark och snabb igen. Det finns ingen värre känsla än att inte orka gå eller springa där man vill för att det blir för jobbigt. Jag vill kunna röra mig fritt på fjället utan att gå sönder eller bryta ihop haha..

Jag var i rätt bra form innan jag blev sjuk och framförallt innan jag blev sjukskriven, och jag önskar att man bara kunde plocka upp där man sluta men det är inte så tyvärr. Det är bara att börja om på ruta ett och köra på. Det som är bra är ju att det brukar gå ganska snabbt att komma tillbaks hyffsat iallafall, det som är dåligt är att det brukar vara typ 2 veckor ren tortyr först haha.

Min plan är att försöka börja med 4 träningspass i veckan där 1 eller 2 är styrkepass. Jag behöver bygga upp mina muskler igen för de har tyvärr inte blivit så prioriterade på senaste. Plus att jag vet att lite styrketräning hjälper mig lite extra i all annan träning så WIN WIN. Utöver det vill jag köra en 30 dagars-challenge där jag eliminerar allt socker. Jag har dragit på mig ett onödigt sockersug som jag vill råda bot på och det bästa sättet för mig är allt att gå cold turkey – allt eller inget. Så det ska jag köra på från och med nu!

Sen såklart äta ren och hälsosam mat, lagom mängd, hyffsade rutiner osv, ni vet. Allt sånt där basic som man annars gör. Dricka mycket vatten (det är jag dock redan duktig på men ändå), äta mer grönsaker, mindre snabba kolhydrater, mer protein (kan vara ganska dålig på detta). Ja men lite så, känns ändå som en bra plan och jag är taggad!

Helgen som var och måndag

vardag

Är lite besviken att jag helt glömde bort att ta fler bilder i helgen, men men, jag hade helt enkelt fullt upp med att ha roligt!

Jag var ju på fotbollscup i Offerdal/Änge i lördags och det var verkligen en bra uppstyrd dag. 16 lag var anmälda och det var rätt mycket publik också. Vädret var på topp med strålande sol och bra värme. Tyvärr gick det inte så bra för oss, förlorade 2 och vann 1 så vi gick inte vidare ur gruppen men jag gjorde mål och vi var på gott humör så det gör inte så mycket. Dock har jag sträckt mig rejält eller fått en bristning i båda framsida lår så jag kunde knappt springa, än mindre skjuta vilket var galet frustrerande. När man liksom vet hur snabb man är egentligen men så bär inte benen..

Nåväl.
Efter matcherna for vi och badade innan det var dags för finalen. Mörsil vann (kul med vinst för hembyn, inte så oväntat dock haha) och Alsen blev tvåa. Bra match, bra spel.

Efter finalen for vi till världens finaste hus i Bångåsen och grillade och förfestade innan vi for in till Kaxås för att gå på Svea Park där det var fest på kvällen.
Det var verkligen en rolig dag/kväll/natt och det var jättekul att träffa så många gamla klasskompisar och andra vänner och bekanta man inte sett på flera år.

Vi åkte hem ganska tidigt på söndagmorgon för Agnes skulle jobba. Men det var typ bara skönt att komma hem.

Idag skulle jag egentligen ha jobbat men tyvärr funkar det bara inte idag. En hel natt vaken i bara ångest och tankar som snurrar, magont och en puls i 200. Fick smsa chefen och som tur är så är han väldigt förstående och sa att det inte var några problem.

Det känns så jäkla trist bara, för igår kändes det ändå som att jag var lite på bättringsvägen men nej, tydligen inte. Jag hade nog lite för höga förväntningar. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Ladda om och försöka igen. Jag tänkte bara försöka ta det lugnt idag, läsa lite, dricka te och sova. Gå promenad med Toijko. Det ska nog bli bra.

Härliga fredag!

vardag

Idag har jag och Toijko varit på hike i Ullådalen.. 10 km knatade vi ihop och han var så jädra duktig!! Jag blir så himla glad när han får springa lös och man verkligen ser hur roligt han har. Han älskar att hoppa runt i mossan, på stenar och klippor, höga gräset och bäckar. Man ser att han njuter fullt ut.Fjället är verkligen hans rätta plats och jag längtar redan efter alla turer vi ska göra tillsammans. När han mår bra, då mår jag bra.

Vi gick en bit på skutan runt-leden och vek sen av och gick till en liten tjärn där vi satt och myste en stund (typ 2 minuter haha) innan vi loopade tillbaka och gick hemåt igen. Sen strax innan vi kom tillbaks så kunde man välja lite olika vägar ner till parkeringen och då tänkte jag att jag skulle ta en led som jag aldrig gått förut. 3km till parkeringen, inte så farligt. Bara det att halva vägen var myr så det var sjukt blött (inte för att det var någon större fara egentligen) och på ett ställe så slutade det helt plötsligt finnas kryss? Så jag visste inte riktigt var vi skulle gå så jag följde kraftledningen och vi hamnade ju på rätt plats men det måste finnas en bättre väg. Det var liksom inga tydliga tecken på nån led nånstans, så konstig? Jag kanske tittade dåligt men annars sitter ju kryssen rätt så nära varandra så man vet ju var man ska.

Nåväl det var inga bekymmer. Vi knallade på och kom fram till bilen där vi tog ett fikastopp i form av vatten och proteinbar i bakluckan. Sen somnade Toijko i bilburen på en sekund och jag for på coop och köpte vattenmelon som jag varit så fruktansvärt sugen på. Gissa om det smakade gott i solen på altanen efteråt!

Nu är vi bara hemma och vilar lite. Får se vad vi ska hitta på sen, har inga planer. Imorgon ska jag ju iväg på fotbollscup så lär väl packa och dona för det. Är så taggad!

Göra det man kan

vardag

Jag sitter fortfarande med en förkyldning, dock känner jag mig inte speciellt dålig (mer än att jag känner av att jag inte är helt frisk) och börjar bli otroligt rastlös. Så efter jag hade varit inne i byn på lite ärenden svirade jag om och tog en sväng upp på fjället. Ingen löpning, men bara så snabb gång jag orkade. Och PJUH vad jobbigt det kan vara att gå alltså?!

Men jäklar vad gött det är att få vara på fjället. När jag kom upp på berg satte jag mig en stund på en sten och blundade och bara kände hur vinden blåste bort alla bekymmer inom mig.

Två saker har jag tagit med mig senaste veckan:
1) Min granne skrev såhär på sin instagram (ungefär) ”när man rör på kroppen rör man på sina tankar också”. Det var så klokt sagt och något jag tänkt på senaste dagarna.
2) Jag följer Fanny Borgström på instagram (följ henne ni med, GRYMT duktig trailrunner och verkar vara en superhärlig tjej over all), och hon hade lagt upp en bild när hon stog i ett vattendrag och skrev (ungefär) ”man kan skölja bort allt man inte vill ha genom att stå i rinnande vatten”. Så då tänkte jag att man måste kunna göra samma sak med vind.
Det tyckte jag att man kunde.

Så, idag har jag både rört på kroppen, tankarna och även blåst bort det jag inte vill ha. Tycker det är kvitto på en fin torsdag.

En blogg om livet

vardag

Jag har haft blogg så länge jag kan minnas, typ. Det började, som för de flesta, på blogg.se och sen har jag nog testat de allra flesta portaler därefter. Min senaste blogg låg på nouw, där jag trivdes ganska bra tills jag blev less på 1) att hemsidan låg nere typ hela tiden och 2) det kändes inte som rätt plats för min blogg. Jag driver ingen modeblogg och kommer aldrig göra det heller.

Jag vill bara ha en plats att dela tankar och bilder, fritt, ärligt och äkta. För det är det jag alltid älskat med att skriva – att få ner sina tankar nånstans där man sen kan gå tillbaka och läsa. Och jag gillar att man kan dela med varandra, för det känns som att vi ofta tror att vi är ensamma i allt som händer i livet.

Men det är vi inte.

Jag kanske ska berätta lite om mig själv.
Jag heter Ronja, är 26 år och bor i Jämtland. På vintern jobbar jag som eventmanager och på sommaren i bike parken som bike park shaper. I framtiden vill jag plugga till psykolog och hoppas att göra det nästa år. Jag har ganska nyss skaffat en finsk lapphund. Jag har längtat efter hund hela mitt liv och äntligen är den drömmen sann.

Min fritid spenderar jag på fjället för det är där jag trivs bäst. Känslan av frihet när man rör sig på fjäll är det bästa jag vet. Jag springer, cyklar, åker skidor (både på längden och utför), snowboard, yogar och lite annat. Emellan tiden på fjället tycker jag om att varva ner med en bra bok, god mat och gott sällskap.

Jag är också sen två veckor tillbaka sjukskriven pga depression. Något som jag kämpat med i flera, flera år. Det känns väldigt konstigt men samtidigt skönt att äntligen få hjälp. Mitt liv har bara sinat bort i mörka ångest-tankar och tunga dagar och nätter, det var dags att be om hjälp. Jag har tänkt göra ett långt inlägg om detta, kanske i 2 eller 3 delar (?) och berätta mer.

Nåväl, jag tror vi kapar där för denna gång.
Känner mig lite pirrig att börja skriva igen, det ska bli roligt!
Hoppas ni mår bra, stor kram.